Ur Kovjoki boken

”Den Österbottniska banans sträckning avgjordes i lantdagen 1882-1883. Stambanan byggdes och 24.10 1885 kl fyra på eftermiddagen, spikades den sista skenan fast på bansträckan Östermyra – Gamla Karleby. På kvällen samma dag anlände det första tåget med inbjudna personligheter. Den 1 december 1885 inleddes tillfällig trafik ( tre gånger i veckan söderut och tre gånger söderifrån).

Uleåborgs järnväg invigs med pompa och ståt. Ett festtåg avgick från Helsingfors den 27.10 1886. När tåget följande dag anländer till Kovjoki följer Andes Svedberg med som Österbottniska Postens reporter”

Han skriver om hur folk samlades i stort antal för att se när tåget anländer till Kovjoki. Den beräknade ankomsttiden var kl 11.13 f.m. Tåget var prydd med flaggor och hade 20 vagnar med sig. Stationshuset var dekorerad med gröna girlanger, vimplar och flaggor. Stationshusets vägg var prydd med Finlands, Wasa läns och Nykarleby stads vapen. Enligt Svedberg var Kovjoki station den mest utrustade station av alla landsstationer.

 

 

” De första åren som järnvägen var i bruk kunde en resa från Helsingfors till Kovjoki ta över 30 timmar. Tåget som avgick på morgonen från Helsingfors och anlände till Östermyra (Seinäjoki) på kvällen, stannade i Kovjoki under natten och fortsatte till Uleåborg följande morgon.”

Med stambanan klar mellan Seinäjoki och Karleby insåg man i Nykarleby behovet att förbättra förbindelsen till järnvägsstationen i Kovjoki. 1898 togs ett beslut att bygga en bibana från Kovjoki via Nykarleby stad till Andra sjön. Lokomotiv införskaffades från USA, ett Baldwin lokomotiv av Forney typ som kunde arbeta med 7,25 ton. Passagerarvagnar med 28 sitt- och 10 ståplatser kom från Tyskland.

1899 var den 12,5 kilometer lågna banan klar att tas i bruk och två arbetståg med en passagerarvagn körde två gånger om dagen till Kovjoki.

Trafiken var livlig, men gick ändå med förlust. Alla varor måste lastas om i Kovjoki och inga tunga transporter kunde utföras med den smalspåriga järnvägen. En annan orsak var att hamnen vid ändstationen var för grund för att fartyg med exportvaror skulle kunna lägga till och lastat sina varor på tåget.

Tillfället att bli av med den förlustbringande järnvägsbanan kom under första världskriget under den ryska militärens upprustning. Affärsmän köpte upp allt som kunde användas för militära ändamål och sålde det sedan vidare, så gick det även för  Nykarleby järnväg som såldes till affärsmannen A.Lilius, 1916 för 350.000 mk. Banan revs efter försäljningen.